För Tallqvist var hållbarhetsrapportering ingen skyldighet – utan ett verktyg för att utveckla affärsverksamheten och konkretisera ansvarsfullheten

Många företag i Mellersta Österbotten befinner sig i en situation där kraven på hållbarhetsrapportering knackar på dörren. Hållbarhetsrapporteringen väcker känslor i företagen: för en del är det en kommande obligatorisk skyldighet, för andra en möjlighet att stärka affärsverksamheten och skapa en konkurrensfördel inom branschen och på marknaden.
EU:s direktiv om hållbarhetsrapportering (CSRD) trädde i kraft 2023. CSRD förpliktar stora företag redan nu, men Omnibus har flyttat på rapporteringsskyldigheten i likhet med övriga stora bokföringsskyldiga företag. Sådana bestod ursprungligen av företag i det andra skedet som uppfyller åtminstone två av följande villkor: slutsumman på balansen är minst 25 miljoner euro, omsättningen minst 50 miljoner euro eller antalet anställda minst 250. Enligt den ursprungliga tidtabellen borde dessa företag ha varit skyldiga att rapportera våren 2026 baserat på uppgifter från 2025, men Omnibus har skjutit upp denna skyldighet. Enligt den tidtabell som godkänts nu 2025 rapporterar företag i andra skedet första gången 2028 baserat på uppgifter från 2027. Genom ändringen uppdaterades även villkoren så att antalet anställda steg till 1 000.

Särskilt i små och medelstora företag har detta skapat osäkerhet om hur och med vilken tidtabell man borde förbereda sig på hållbarhetsrapporteringen. VSME-referensramen för rapporteringen (Voluntary Sustainability Reporting Standard for non-listed SMEs) erbjuder en modell för mindre och olistade företag med hjälp av vilken de kan påbörja hållbarhetsrapporteringen frivilligt och samtidigt förbereda sig på kommande CSRD-krav. I samband med bokslutet rapporterar företaget om sin ekonomiska situation och hållbarhetsrapporteringen utvidgar detta perspektiv så att det även omfattar sociala, miljömässiga och administrativa (governance) perspektiv.

Hållbarhetsrapportering började med vilja att förbereda sig för kommande

Ab Tallqvist Oy utarbetade sin första hållbarhetsrapport våren 2025, efter att bokslutsuppgifterna från föregående år blivit färdiga. Företaget är verksamt inom byggande av infrastruktur, gruvindustri, byggnadsentreprenader och transport. Inom dessa branscher betonas ansvarsfullhet, principer för en hållbar utveckling och transparens om verksamhetens konsekvenser för miljön och samhället.

Tallqvist har börjat utveckla hållbarhetsrapporteringen som en del av sitt eget ansvarsarbete redan innan rapporteringsskyldigheten för företagets storleksklass eller bransch hade trätt i kraft. I företaget ansåg man att kraven på ansvarsfullhet oundvikligen kommer att spridas via upphandlingskedjorna även till underleverantörerna, och i fråga om detta ville man vara redo för ändringen i god tid.
“Vi hade inte ännu någon egentlig skyldighet att rapportera, men vi ansåg att det genom leveranskedjorna oundvikligen blir en del av vardagen för företag av vår storlek. Av denna orsak ville vi gå med redan nu – inte sedan när det blir obligatoriskt och man funderar vad det är man ska göra.” Gina Tallqvist, verkställande direktör

Rapportering gör ansvarsfullheten konkret

Tallqvist utarbetade sin första hållbarhetsrapport enligt VSME-referensramen i samarbete med en extern sakkunnig. Syftet med rapporteringen var att identifiera de teman och mätare för ansvarsfullhet som är mest väsentliga med tanke på den egna affärsverksamheten.
Genom rapporteringsprocessen ville man vid Tallqvist säkerställa att företagets ansvarsarbete kan sammanställas i en tydlig och enhetlig form. Företaget hade redan sedan tidigare rikligt med data som kunde följas upp, till exempel om bränsleförbrukning och avfallsuppföljning samt energi- och vattenförbrukning, men med hjälp av rapporteringen kunde man strukturera helheten och identifiera punkter som är viktiga med tanke på affärsverksamheten.

“I arbetsprocessen förde vi mycket diskussion om vad som är viktigt i just vår verksamhet. Eftersom vi inte är något företag som producerar produkter, utan en tillhandahållare av tjänster, ansåg vi till exempel att bränsleförbrukningen är en av våra mest centrala miljöfaktorer, medan energieffektivitet och vattenförbrukning prioriterades mindre”, beskriver utvecklingschef Christoffer Tallqvist.
Vid Tallqvist började ansvarsfullheten och rapporteringen om den inte ur tomma intet: man hade följt upp och utvecklat många frågor redan tidigare, men rapporteringsprocessen hjälpte till att sammanställa dem och granska åtgärder/frågor på längre sikt och skapa kontinuitet inför framtiden. Enligt Christoffer har rapporteringen framför allt varit ett verktyg för lärande och utveckling:
”På det här sättet kan man se djupare på saker och ting som utvecklats redan under flera års tid och samtidigt identifiera nya utvecklingsobjekt. Hela processen har hjälpt oss gestalta ansvarsarbetet i vidare bemärkelse. Rapporteringen har ökat medvetenheten om ESG-teman och hjälpt oss se vad vi redan gjort rätt och var vi kan utvecklas. Rapporteringen har varit ett verktyg, inte bara en skyldighet.”

Datainsamling och mätning gav lärdom – och konkurrensfördelar

Som en viktig lärdom i rapporteringsprocessen betonar man vid Tallqvist datainsamling och förståelse för vad som är väsentligt: mätare kan byggas först när man vet hurdan information som finns tillgänglig och vad som är av betydelse med tanke på affärsverksamheten. ”I det här skedet hjälpte den dubbla väsentlighetsanalysen oss att identifiera vilka frågor som är viktiga för oss på riktigt, så att vi inte börjar springa åt alla håll.” Enligt erfarenheterna hade den största utmaningen med rapporteringen inte att göra med utarbetandet av själva rapporten, utan att identifiera rätt mätare för hållbarhetsrapporteringen. ”Om data inte insamlats systematiskt tidigare, är det svårt att rapportera. Vi hade mycket data, och delvis redan som mätare enligt ISO-standarden, men det svåra var att välja vilken av dem som är bra att utnyttja just vid utarbetandet av hållbarhetsrapporten. Omfattningen av datan förde med andra ord med sig sina egna svårigheter”, beskriver Christoffer Tallqvist. I företaget betonar man emellertid att utveckling inte innebär att man börjar från början: det är viktigt att identifiera det man redan gjort och bygga vidare på det.

Vid Tallqvist anses den största fördelen med utarbetandet av rapporten vara att företagsledningens beredskap, medvetenhet och förståelse för var företaget befinner sig för tillfället och i vilken riktning man vill utvecklas har ökat. Rapporten har inte något värde i sig, utan utarbetandet av den har ökat förståelsen för olika delområden inom ansvarsfullhet och hjälpt att ta dem med som en del av ledningen och beslutsfattandet.

I företaget betonar man att konkurrensfördelar inte uppstår enbart genom rapporten utan genom att företaget kan svara på intressentgruppernas ökande förväntningar på ansvarsfullhet och anslutande frågor. Beredskap innebär i praktiken just detta, det vill säga förmåga att reagera snabbt på olika intressentgruppers behov och göra verksamheten och dess effekter synliga. Kunder, entreprenörer och finansiärer frågar numera alltmer detaljerat i olika sammanhang om hur ansvarsfrågor (miljömässigt, socialt och administrativt ansvar) har beaktats, och rapporteringen erbjuder ett sätt att svara på dessa krav.

”Vi har nu beredskap att svara på frågor utan att behöva söka information eller gissa oss fram till svaren. När informationen har sammanställts är det också lättare att svara på ansvarsfrågor vid anbudsförfaranden och ansökningar om finansiering.”
Hållbarhetsrapporteringen har utöver miljöteman hjälpt Tallqvist att identifiera även kvalitativa mätare och mätare som ansluter till personalen. ” CO₂-utsläppen är inte alltid den viktigaste mätaren i vår verksamhet. Det är viktigt att vi också kan påvisa frågor som berör de anställdas välmående och ansvarsfull verksamhet. De är en viktig del av helhetsbilden av företagets ansvarsfullhet.”

Tips till andra företag

Christoffer Tallqvist har ett tydligt budskap till företag som inleder sin hållbarhetsrapportering: börja med datainsamling och mätare. Han betonar att man inte behöver göra allt på en gång, utan det är bra att dela upp utarbetandet av rapporten i hanterbara delar och framskrida i etapper. Om möjligt kan rapporteringen också pilottestas med en mindre helhet där lärandet och utvecklingen sker mer naturligt. På så sätt blir ansvarsarbetet inte något tungt ”mätarprojekt” utan framskrider på ett praktiskt och realistiskt sätt.

Enligt Jenni Silvola och Sari Yli-Hukka, som är sakkunniga i projektet Keski-Pohjanmaan vastuullisuuskumppanit, är det bra om mindre företag kan satsa på att utveckla ansvarsarbetet redan nu. Hållbarhetsrapporteringen fungerar som ett konkret verktyg som hjälper att identifiera ansvarsteman som är väsentliga med tanke på företaget och följa upp och mäta hur arbetet framskrider. Även om rapporteringsskyldigheten ännu inte berör små företag förmedlas kraven alltmer via leverans- och underleveranskedjor, kunder och finansiärer. Utvecklingen av ansvarsarbetet är på så sätt en väsentlig del av både stärkandet av företagets konkurrenskraft och en hållbar tillväxt på lång sikt.

Projektet Keski-Pohjanmaan vastuullisuuskumppanit stöder företag i hållbarhetsrapporteringen

Projektet Keski-Pohjanmaan vastuullisuuskumppanit delfinansieras av EU och fungerar i Mellersta Österbottens förbunds verksamhetsområde. Projektet erbjuder verktyg och åtgärder avgiftsfritt för företag.

Projektet erbjuder företag verktyg och praktiskt stöd för att strukturera hållbarhetsarbetet. Målet är att hjälpa mikro- och småföretag i Mellersta Österbotten att granska hållbarhetsteman på ett sätt som passar deras egna behov och att stärka deras beredskap att möta växande intressentförväntningar. Dessutom finns det tillgängliga inledande hållbarhetskartläggningar som hjälper företagen att förstå nuläget och planera utvecklingssteg.

Projektets åtgärder är kostnadsfria för företagen.

Intresserad? Ta kontakt:

Sari Yli-Hukka, sari.yli-hukka@kosek.fi